Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Fjärde kapitlet. Det bullrar till bröllop och käringen blir tagen för guldet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Och så fick vi draggen i honom och när flyet
tog i ryggen, så...
Gumman hade kommit bakom nätgistorna och
kunde icke gå igenom, men hon såg som genom ett
flor för en spegel bakom de upphängda näten, huru
alla gårdens innevånare lågo, hängde, kröpo omkring
en gråskymlig kropp, som var stuvad i ekan. Och
hon satte till att skrika och skulle under näten, men
nävrarne fastnade i hårflätan och sänkena slogo som
ett gissel.
– Va i Jesta namn ha vi fått i flundernäten?
skrek Rundqvist, som såg att det levde i garnen. Nej,
jag tror det är moster!
– Är han slut? skrek madam Flod allt vad hon
förmådde. Är han slut?
– Slut som en död hund!
Gumman kom loss och ner till bryggan. Där
såg hon Gusten liggande barhuvad och framstupa
nere i ekan, men han rörde sig, och under honom
syntes en stor luden kropp.
– Är det du, mamma? hälsade Gusten utan att
vända sig om. Sicken en vi ha fått fatt i!
Gumman gjorde stora ögon, när hon fick se en
fet gråskäl, som Gusten höll på att dra skinnet av.
Skälar gåvos visserligen icke varje dag, och köttet
kunde ätas, sådant det nu var, tranen räckte till
många par stövlar och skinnet var nog värt sina
tjugo kronor; men vinterströmmingen var ändå
angelägnare, och hon såg inte en fena i båten, blev
därför något förstämd och glömmande både den
återfunne sonen och den oväntade skälen, utbrast hon
i förebråelser:
– Nå, men strömmingen då?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
