Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Fjärde kapitlet. Det bullrar till bröllop och käringen blir tagen för guldet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Ja, den var inte god att komma åt, svarade
Gusten, och den kan man köpa för resten, men
gråskälar får man inte alla dar.
– Ja, så säger du alltid, du Gusten, men det
är stor skam att vara borta i tre dar och inte komma
hem med någon fisk. Vad ska vi ha till äta i vinter,
tänker du?
Men hon fick intet medhåll, för strömming hade
man fått nog av, och kött var ändå kött, utom nu
att jägarne hade genom sina märkvärdiga berättelser
om jaktäventyret dragit all uppmärksamhet åt sig.
– Ja, passade Carlsson på och högg sig ett
stycke av åtelen, hade vi inte jorden, så fick vi allt
vara utan mat!
Den dagen blev intet notdrag av, för stora
bykgrytan skulle sättas på till trankokning; och det
stektes och kokades i köket och dracks kaffehalvor;
och på södra logväggen spändes skinnet opp som
ett segertecken, och det liktalades och förevisades,
och alla kommande och gående klentrogne skulle
sticka fingerna i skotthålen och höra, hur loden
hade kommit dit, var skälen hade gått opp på stenen,
vad Gusten sa åt Norman i sista ögonblicket, när
skotten skulle gå och huru slutligen den döde
uppfört sig i sista stunden, när han »klipptes som en
tråd».
Carlsson var ingen hjälte i de dagarne, men han
brynte i hemlighet sitt stål, och när notdräkten
slutligen var till ända, satte han sig till rors i sumpen
och for in till stan med Norman och Lotten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
