Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Femte kapitlet. Man slåss på tredje lysningsdagen, går till skrift och håller bröllop, men kommer ändå inte i brudsäng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varför är du inte hemma och rustar till bröllopet i
morgon.
– Ja, si jag blir inte med på det bröllopet, jag,
menade Gusten.
– Ah, du pratar, varför skulle du inte vara
med?
Gusten förklarade sina skäl, så gott han kunde,
varav framgick, att han både ville vara borta från
ett tillfälle, som var honom vidrigt, och att han
därigenom ville »märka» den, som gjort honom emot.
– Ja, men mor din då? invände pastorn, är
det inte synd om henne att bli utskämd?
– Jag kan inte tycka det, svarte Gusten. Mera
synd om mig, som ska få en sådan där knöl till
styvfar och inte kunna komma till gårn, så länge han
sitter där.
– Ja, ser du, min gosse, det kan man inte ändra,
och det kan nog hjälpas sedan, men nu ska du ta
båten i morgon bitti och resa hem. På bröllopet ska
du vara!
– Ja si, det blir nog ingenting åv det, när jag
har satt mig det i sinnet, försäkrade Gusten.
Pastorn släppte ämnet och började äta sin sill på
spishällen. – Du har väl inte en sup, du? tog han
upp. Ser du, min gumma har det laget att låsa in
allt starkt, och jag kommer inte så tida åt något.
Jo, Gusten hade nog brännvin och pastorn fick
sig en redig, så att han blev talför och pratade hit
och dit om socknens angelägenheter, både yttre och
inre. Och sittande på stenarne utanför boden sågo
de solen gå ner och skymningen lägga sig som ett
melonfärgat töcken över kobbar och vatten. Måsarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
