Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Femte kapitlet. Man slåss på tredje lysningsdagen, går till skrift och håller bröllop, men kommer ändå inte i brudsäng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
biomständigheter, vilka nog tid och omständigheter skulle ge
själva.
Minorna voro sålunda lagda från motsatta håll
och slumpen skulle avgöra, vilken som skulle bli
den verksammaste.
Så bröt bröllopsdagen in. Alla människor
vaknade trötta och ondsinta efter så mycket bråk, och
när de första gästerna kommo för tidigt, efter som
vattenförbindelserna aldrig kunde vara punktliga, tog
ingen emot dem, utan de ströko snopna omkring
backarne, som om de kommit att snylta. Bruden
var inte klädd än, och brudgummen sprang omkring
i skjortärmarna för att torka glas, dra opp buteljer,
sätta ljus i stakarna. Stugan var lövad och skurad
och alla möbler utburna bakom en knut, så att det
såg ut, som om det skulle bli auktion. På gården
var rest en flaggstång, på vilken man hissat
tullflaggan, lånad för högtidligheten av
uppsyningsmannen. Över stugdörren hängde krans och krona i
lingonris och prästkragar och på ömse sidor stodo
björkruskor. I fönstren voro buteljer med de
starkaste färgtrycksetiketter uppradade, så att de lyste
långt ut på backen som i ett brännvinsmagasin, för
Carlsson hade sinne för starka effekter. Den
guldgula punschen sken som solstrålar genom det
såpgröna glaset, och konjakens purpur lyste som
koleld; de silverliknande tennkapslarne, som täckte
korkarne, gnistrade som blanka tjugofyraskillingar, så
att några av de djärvare ungbönderna lockades fram
att gapa, som om de stått utanför ett bodfönster,
kännande en försmak av behagliga rivningar i svalget.
På var sida om dörren låg ett sextiokannsfat,
som grova mörsare bevakande ingången, och det ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
