Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Femte kapitlet. Man slåss på tredje lysningsdagen, går till skrift och håller bröllop, men kommer ändå inte i brudsäng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Spelman, som var alldeles full och trodde, att
det var frågan om något spektakel, stötte till och
drog sta med »Ur vägen, ur vägen för gamla Smittens
bår!» Pojkar kommo fram ur buskar och sällade
sig till, och professorn, som återfunnit sin förlorade
ungdom, satte sig i spetsen och sjöng, och Norman,
som inte kunnat hålla tätt med sin musikaliska svada,
hade letat fram klaveret.
Men när de kommo upp på gården, rusade
kvinnorna till, och när de fingo se pastorn i den
sorgliga belägenheten, intogos de av medlidande och
förbarmade sig över den medvetslöse. Madam Flod
sprang efter ett sängtäcke och kastade över eländet,
i trots av Carlssons varningar, och så sattes på
varmt vatten och låntes linne och gångkläder av
professorn. Och då de kommo upp på logen, lades den
sjuke, som han kallades – för ingen ville vara nog
vanvördig att vidgå, att han var full – på torr halm.
Rundqvist kom med snäppan och ville slå åder, men
jagades bort, och när han inte fick sin vilja fram,
bad han att åtminstone få läsa något över den sjuke,
för han kunde en läsning över vattusiktiga får, men
han fick inte alls befatta sig med prästen och ingen
annan heller av karltroppen.
Men Carlsson smög upp på sin kammare, ensam
denna gång, för att undanröja spåren av sin
förödmjukelse. När han kom in och såg förödelsens
styggelse i den smutsade brudsängen, erfor han ett
ögonblicks svaghet, uttröttad av de sista dagarnes och
nattens mödor, och han tänkte på hur annorlunda det
skulle ha varit med Ida, om deras förhållande kommit
till stånd. Han gick fram till fönstret och tittade ut
över viken med en lång svårmodig blick. Molnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
