Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Sjätte kapitlet. Ändrade förhållanden och ändrade meningar; jordbruket går ner och gruvdriften blomstrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Carlsson var villrådig och bad om betänketid,
tills han kunde utlura, vad det var som gav holmen
dess oväntade värde. Men det var icke direktörns
mening, att han genast skulle få veta det, utan
han upprepade än en gång sin fråga om vad holmen
kostade och tog åt bröstfickan, där en tjock
ansvällning, synlig genom klädet, antydde, att här fanns
moltum!
– Å, den kan väl inte vara så dyr, menade
Carlsson, men jag måste tala vid gumman och sonen
först.
Och så sprang han ner till stugan; blev borta
en bra stund och kom igen.
Nu såg han brydd ut och tycktes ha svårt att
komma fram med sin anhållan.
– Säg själv, direktören, vad han vill ge, klämde
han slutligen fram.
Nej, det ville inte direktören.
– Nå, om jag säger fem, så tycker herrn väl
inte det är för mycket, fick Carlsson fram med andan
i halsen och svetten i pannan.
Direktör Diethoff öppnade rocken, tog fram
plånboken och lade fram tio stycken hundrakronor.
– Här är ett så länge i hand och de fira
kommer på höst. Är det rätt?
Carlsson höll på att dabba sig; men gjorde våld
på sina översvallande känslor och svarade tämligen
lugnt, att det var rätt, oaktat han bara menat fem
hundra kronor, men fått i tusen. Därpå gick man
ner till gumman och sonen för att underteckna
köpekontraktet och kvittera summan. Carlsson blinkade
och grinade åt de båda kompanjonerna, att de skulle
hålla med, men de förstodo ingenting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
