Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Sjunde kapitlet. Carlssons sanndrömmar; chiffonjén bevakas, men utredningsmannen kommer och stryker streck över alltsammans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för vinden, men så tunna, att man kunde se
stjärnorna och den grönsvarta himlen genom dem.
Och mera ketting, mera ketting stacks ut;
slingrade in under granarne, som lossade sin snö över
hennes gråa, tunnade hår, när hon kom emot dem,
rasade ner över hennes randiga ylleliv, dammade ner
på hals och rygg och kylde och vätte.
Allt längre och längre bar det av inåt skogen,
där tjädern flög upp från sin nattkvist och skrämde
henne, ut över kärr, där tuvorna gungade – över
gärdesgårdar, som knakade, när hon skulle sätta över.
Två och två gingo spåren, de ena små, de andra
stora, sida vid sida, ibland trampande i varandra,
om varandra, som om de dansat; över stubbåker,
där snön blåst av, över stenrös och diken,
gärdselhögar och vindfällen.
Hon visste inte, hur länge hon gick, men hon
frös om huvudet och var valhänt, stack de magra,
röda händerna under kjolen och blåste i dem
emellanåt. Hon ville vända om, men det var för
sent och hon kunde ha lika långt tillbaka som att
gå rakt fram. Framåt gick det därför genom en
aspdunge, vars kvarsittande löv dallrade och skälvde
som de frusit i nordanvinden; och så kom hon
till en stätta. Månskenet föll klart och skarpt, så
att hon tydligt kunde se, att de suttit där. Hon
märkte intrycket av Claras kjol, av koftan med
fårskinnsbrämet. Det var här således! Här! Hon
darrade i knävecken, frös som om blodet blivit is, brann
som om det varit kokt vatten i ådrorna. Och hon
satte sig utmattad ner på stättan, grät, skrek,
lugnade plötsligt av, steg upp och gick över. På andra
sidan låg viken blank, svart, och rätt över såg hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
