Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Sjunde kapitlet. Carlssons sanndrömmar; chiffonjén bevakas, men utredningsmannen kommer och stryker streck över alltsammans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hörde, att någon viskade inne i fårfållan. I det
svaga månskenet, som föll in genom spindelvävar och
höboss på rutorna, såg hon korna vända sina
huvuden bakåt och titta på henne med stora, i mörkret
grönt lysande ögon. Pallen stod där och stävan också.
Men det var inte det hon ville se, det var något annat,
något hon för all världen aldrig ville ha sett; något
som lockade henne som en halshuggning och som
skrämde livet ur henne.
Så gick hon då över ströhögarne fram genom
fähuset och kom in till fåren. Där var mörkt och
tyst; lyktan stod släckt, men talgljuset rökte ännu.
Fåren bände och rasslade med torra lövruskor. Nej,
det var inte det hon ville se. Så gick hon vidare
och kom in till hönsen, som krupit upp på pinnarne
och småskrockade, som om de nyss blivit väckta.
Dörren stod öppen utåt och hon kom ut i
månskenet igen. Två par skodon, ett mindre och ett
större, hade lämnat spår efter sig i snön, och de
voro blåa i skuggorna, och de ledde bort till
hagledet, som var avlyftat. Hon följde efter, som om
hon dragits på släp av någon, och spåren lågo efter
marken som en stolpketting, vid vilken hon var
angjord och som nu hivades från ett osynligt ställe
inne i hagen.
Och det drog och drog, drog henne in i samma
hage, förbi samma stätta, under samma hasselbuskar,
där hon en annan gång, en ryslig gång, hade
upplevat en aftonstund, som hon aldrig velat minnas.
Nu stodo hasslarne nakna och buro bara de
nysprungna blomknopparne som små kålmaskar, och
ekarne stodo med sitt bruna, hårda löv skramlande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
