Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Den romantiske klockaren på Rånö - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
unge bokhållaren vände snart sitt ödmjuka ansikte
ifrån de mörka bilderna på takåsen och betraktade
månens fulla rundel med dess ljusa världskarta
tecknad på ljus botten, och han tyckte sig lugnare, när
han såg den som ett vänligt stort ansikte med ett
brett godmodigt leende se ner till honom, som i
denna afton skulle lämna den tysta skärgårdsstaden
och de små förhållandena i den obetydliga
handelsboden för att resa opp till Stockholm och vid
Musikaliska akademien och seminarium utbilda sig till
organist och skollärare.
Han lät därefter huvudet sjunka, lyfte armbågen
från fönsterbrädan och vände sig inåt kammaren,
vars enkla möblemang bestod av tre sängar, en byrå
och en rakspegel, på vilken senare ett talgljus med
en stor tjuv stod och rökte. I en av sängarne låg
nattsäcken av mattväv, färdigpackad med öppet gap
ännu, som en stor padda, vilken storknat på ett
dussin ullstrumpor och en notrulle, som syntes mellan
de järnbeslagna käftarne.
Den unge mannen stod ett ögonblick i
mjältsjuka betraktelser över sin tömda byrålåda, vars
botten var täckt med ett par nummer av Svenska
Tidningen, då en röst hördes genom språkröret vid
dörrpanelen, frågande:
– Är Lundstedt där?
– Ja, patron! svarade ynglingen; varpå röret
gentog:
– Nu är jag ledig!
På sin runda skruvstol ner i bodkammaren satt
patronen och bläddrade i reskontran, när bokhållaren
steg in och undergivet väntade vad herren skulle ha
att förkunna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
