Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Den romantiske klockaren på Rånö - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Södertälje; ge mej si!
Lina har rodnat vackert och Lundstedt har märkt
henne: – God afton, Lina! Nu kom hon lagom för
att jag skulle få säga adjö.
– Nej, ska han resa!
Medan Lina och Lundstedt gå ut i boddörren
för att se på månskenet, har Svärdsbron fått upp
portemonnäen, och börjar där efter plocka opp
slantarne på disken.
– Där ha vi – ge mej si, tolv skilling.
– Och så kommer du med bankovittnar med
hål i; dom kan du gömma till håvpengar... fjorton
och sexton, tjugo... trettiotvå. Hit med fyra
skilling till nu.
– Fyra sk-illing t-ill! Nej! Det är alldeles för
durt! Po-ah! Po-ah! flickan lilla, po-ah!
Patron kommer ut i boden och Svärdsbron rätar
ut knäna och kniper fram med pengarne som om
han sett sin husbonde.
– Nå, Svärdsbro, är du färdig att köra än?
frågar handelsmannen.
– Ja, herr patron, genast!
Och med en kraftansträngning samlar han ihop
armar och ben och går ut till vagnen, tar tömmar
och piska, kliver opp på hjulet för att överskåda
lasset och se om Lundstedt är där.
– Stå inte på hjulet din inskränkta fan, ropar
Kindgren från boddörren, du faller ju om kraken
rycker till.
– F...aller jag?
Blacken rycker verkligen framåt i ett anfall av
hemlängtan, och Svärdsbron, som har händerna
fastade, kommer ner gränsle över hjulringen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
