Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Den romantiske klockaren på Rånö - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lundstedt hade avlämnat sin värd i Svärdsbro,
sedan han bultat opp den bekymrade makan, och utan
att avvakta tillfället att göra hennes närmare
bekantskap gått till gästgiveriet med snabba steg för att
beställa skjuts till Södertälje. Som det fanns hästar
inne, satt han snart på en ny liten pinnkärra och
ruskade i väg norrut mot hans längtans mål. Månen
hade sänkt sig något och färden gick genom svarta
granskogen, som susade tungt i nattvinden, under
blinkande stjärnor med Karlavagnen överst. Rak låg
vägen som en kägelbana, lång och ljus som ett lakan
på bleke, när månskenet föll på det torra dammet;
stundom steg i fjärran en vit sky, uppriven av ett
mötande åkdon, och när hästens huvud dök upp och
silvermolnet nalkades, skymtade strax efter några
mörka inhöljda gestalter, som i förbifarten kastade
ett god afton som en slant åt en grindpojke. I
vägkanten följde telegrafstolparna med sitt sjungande
tackel, en ändlös eskader av enmastare utan stänger
och rår, slutande med eselhuvun som vinterliggare.
Så kom en grind och en sovande stuga med
äppelträn, vilkas frukter lyste i guld som apelsiner,
och så smällde grinden igen, kärran rullade fram och
det enformiga skallrandet försatte den unge
resenären i sömn.
Och så drömde han, att han satt på sjustjärnorna
och åkte opp för himlavalvet, där han hörde en fiol
spela, som hade strängar så långa som landsvägen,
med ljudpinnar höga som mastträn och stallen voro
av vitt porslin, och nordanvinden var stråken,
hartsad med isbarkar; och fiolen gav melodier i nya
tonarter med tre kvarts toner i stället för halvtoner,
och det fanns både eiss och hiss, som han alltid undrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
