Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Den romantiske klockaren på Rånö - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sinne rest sig mot det aritmetiska problemet, hade
han dock fogat sig och lytt sin mästares råd.
När nu klockan ringde åtta i tornet, och
gasverket blåst ut frukost, ljusfabriken släppt ut ångan
och tvätterskorna drogo upp från Klara sjö med
sina bykar, ansåg herr Lundstedt tiden vara inne, och
med vingliga ben styrde han över planen in i den
stora porten, där så många kallade inträtt före
honom, men kanske så få utkorade skulle komma ut
igen. I stora trappan hörde han redan två pianon
och minst tre fioler, och uppkommen i stora salen,
där orgeln stod bredvid en flygel, var provet i gång.
Professorn, som satt på en stol bredvid
instrumenten, hade ett rörligt ansikte som om det
sköttes av en dragsko, och i samma minut det
uttryckte belåtenhet, förmörkades det och
sammandrogs av raseriets kramp utan att någon egentligen
kunde utleta orsaken. Just när herr Lundstedt kröp
bakom sista ledet, satt en ung man vid flygeln, där
de, som ännu icke spelat på en orgel, fingo prova,
och med smältande blickar mot takkransen
framsmekte han Jungfruns bön. Hans långa vita fingrar
ströko tangenterna på ryggen som om han kliat
kattungar, och han skakade emellanåt sitt polkahår,
slängande huvudet bakåt, och med foten på pedalen
så att alla toner sjöngo kör skulle han just saxa
händerna för att »spela i kors», då professorn icke
kunde styra sig längre, utan sprang upp och smällde
igen locket så att det skrällde i salen. Han ville på
samma gång säga någonting, men endast läpparna
rörde sig och huvudet nickade, varpå han satte sig
igen och åhörde Jungmanns Sjöjungfru, Abts
Aftonklockorna, sonater av Clementi och Kalkbrenner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
