- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 21. Hemsöborna. Skärkarlsliv /
216

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Den romantiske klockaren på Rånö - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TREDJE KAPITLET.



Första infallande söndagsmorgon stod herr
Lundstedt i orgeltrappan till Jakob väntande med en svärm
skolungdom på professorns ankomst, emedan ingen
insläpptes på läktaren förrän vårdaren av
helgedomens musikaliska aldra heligaste själv anlände.
Klockorna hade ringt annangången, när mästarens
steg hördes nere i trapporna, och ungdomen öppnade
aktningsfullt lederna, medan professorn, nickande
hälsningar till höger och vänster, uppnådde dörren,
där han stannade, kastade en blick över hopen, som
om han vore frälsaren och bjöde stormen lägga sig;
därpå tog han fram en nyckelpung med pärlbroderi,
öppnade den med en betydelsefull min, som om han
vore Petrus och hade himmelriket på andra sidan
dörren, stack nyckeln i hålet, men vände sig därpå
hastigt ut mot den otåliga, nådehungrande skaran
för att se efter om han kunde få förkasta några.
Och mycket riktigt, där funnos några världsliga
sinnen, som icke gåvo sig tid att avvakta
nådaordningen, utan ville bryta sig in, och därför fattades
i kragen och utvisades. Nu öppnades dörren och
sakta släpptes sångarkoret in förbi den mönstrande
dörrvårdaren, som med lyftat finger och sträng min
stod redo att störta olydiga andar ut ur paradiset,
att de skulle erfara sanningen, att många voro
kallade men få utkorade. När Lundstedt passerade den
stränge portvakten, ljusnade dennes ansikte, och han
tog honom ur ledet, ställde honom på sin högra hand
och visade honom ett gott behag.

Herr Lundstedt, som icke hade sett en så stor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/hemsobor/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free