Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Den romantiske klockaren på Rånö - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men som han måste ha något utlopp för sina
känslor, satte han sig vid fönstret att skriva brev
till sin gamle fader för att berätta honom om sin
lycka. Och hur han skrev, värmdes han opp, både
av starkölet och det lättrörda sinnet, och hans
lekfulla natur tog sig till att spela. Han lekte, att
han var en mäktig och rik man, som icke kunde
glömma i medgångens solsken, att han hade en
gammal fattig far, som skänkt honom livet och nu satt
i torftighetens skugga, och han erinrade sig sonens
första plikt mot sin upphovsman, besvor fadren att
genast sälja sin stuga och sin ko, sina nät och båtar
och komma upp att bo med sonen i Stockholm. Av
fruktan att denna hans livliga önskan icke skulle
förverkligas, gjorde han en kolorerad teckning av
huvudstaden, av dess märkvärdigheter i gator, torg,
byggnader, handelsbodar och restaurationer,
avskildrade sin bostad med dess venetianska matta,
trädgården med dess kanelpäron och lusthus, samt
slutade med att besvärja fadren icke stå i solen för sin
lycka utan genast bryta upp och fara direkt på
ångbåten, icke sparande på styvern, utan ta
salongsbiljett, äta en biffstek och dricka porter i försalongen,
så att han kom fram frisk och sund.
När brevet var slutat, vek herr Lundstedt det
i fyra delar, fäste ihop det med munlack och bar
det i kryddbon, glad i hågen som om han betalat
en skuld, kvitterat en räkning, vilken han icke mera
behövde tänka på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
