- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 21. Hemsöborna. Skärkarlsliv /
222

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Den romantiske klockaren på Rånö - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

varje söndag på samma plats och blev slutligen van
att betrakta henne som sin åhörare, som kom för
att sjunga till hans ackompanjemang (som professorn
spelade), och tyckte sig märka att hon såg åt
orgelläktarn hela tiden. Ehuru det icke var svårt att
få veta vad hon hette, genom att se på anslaget i
bänken, tyckte han att det var roligare icke veta det,
utan få ge henne ett vackert namn själv, och han
kallade henne Angelika efter Malmströms poem. Men
så skulle han ha ett tillnamn åt henne; och efter
långt letande hittade han på De la Gardie till minne
av att kyrkan blivit byggd av en greve med det
namnet. Om juldagen såg han hennes far och mor,
och fadren, som hade vita tandborstmustascher som
franska marskalkarne, beslöt han utnämna till
generallöjtnant, det högsta han visste. Och Angelika hade
två små systrar, som han kallade Gurli och Fanny.
När han så tyckte att de varit vänner och bekanta
tillräckligt länge, företog han sig en
högmässopredikan att fria, vilket gick så till att han slog upp
en psalm i psalmboken, för att se om nummern
kom udda eller jämn, och som den kom jämn
hade hon sagt ja. Återstod bara fadrens bifall och
för att utröna det, skulle han räkna piporna i
principalstämman. Men det blev ett tvärt nej, just som
prästen sa Fader vår och man skulle luta pannan i
handen. Herr Lundstedt försökte mellan fingrarne
räkna om dem baklänges, men det blev nej ändå.
Nu hade han fått en sorg, och den kändes skön som
det stilla lidandet, det oförskyllda, som förädlar
människan och renar sinnet från själviskhet. Men när
en söndag gått, beslöt herr Lundstedt ta ut lysning
utan föräldrarnes samtycke, och när prästen läste upp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/hemsobor/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free