- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 21. Hemsöborna. Skärkarlsliv /
223

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Den romantiske klockaren på Rånö - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lysningarne, men icke nämnde Angelikas och Alriks
namn, utan två helt andra, valde herr Lundstedt sig
två andra, som han kallade deras pseudonymer, och
ansåg att han numera var förlovad pseudonymt. Och
måndagsmorgonen, när han gick från seminarium till
akademien, gick han till en juvelerare på
Drottninggatan och utvalde två ringar, men eftersom
förlovningen var pseudonym, gick det inte an att ha släta
ringar, helst inga sådana lågo i fönstret, utan valde
han två med rosenstenar.

Angelika var nu hans, och han var lycklig. Han
sjöng om henne på akademien, sjöng till henne i
kyrkan, på seminarium, på serenaderna, men
bröllopet ville han uppskjuta, tills han blivit något stort
och mäktigt. Och som han samlat nära ett hundra
riksdaler fattade han det beslutet att ta
direktörsexamen och bli professor och riddare. Men innan
han hunnit ta första steget på den lysande banan,
hade oväntade händelser inträffat, som gjorde en
stor del drömmar om intet.

Det var nämligen en söndagsafton i april, då
herr Lindbom bjudit på »sångfock» hemma i bostaden
vid Norra gatan. Bland de inbjudna märktes andra
tenoren, sadelmakaren, och första basen, finbagaren,
vilken icke var någon annan än mannen med
senapshunden från näringsstället Solen, och vilken senare
aldrig tröttnade att berätta historien om
russinpotatisen och senapshunden, varvid herr Lundstedt
ödmjukt böjde sitt huvud under löjet och bedyrade,
att han aldrig plägade ljuga, och därför trodde att
alla mänskor talade sant, för så hade han lärt av
sina föräldrar.

Emellertid hade man nu sjungit långt in på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/hemsobor/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free