Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Den romantiske klockaren på Rånö - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är väl arsenik som vanligt. Och Malins unge, som
var bortsatt hos Storvikarn, likaledes. Har
Lundstedt sett en sån församling?
Därpå svarade prostinnan, i det hon spottade
på strykjärnet:
– Uh, vad ä de att tala pöu, hemma hos öss
i Sköune dog alltin de gamla i märgelgröuven.
– Ja, vad ska man göra åt det! Men ni lär
också ha left rövare ute på kobben, Lundstedt. Det
gick fasliga historier om er en lång tid, va?
Herr Lundstedt vart dödsblek och svettades i
armhålorna.
– Förlåt, herr pastorn, men kan jag få lov att
tala ett ord enskilt! svävade han fram på målet.
Pastorn, som trodde det var någon
penningangelägenhet, bad skolläraren komma med in på
expeditionen.
– Nåå, tog han upp när Lundstedt dröjde; vad
är det om?
– Herr pastor; pastorn vet allt!
– Vad för slag?
– Det som hänt – därute.
– Nej, inte vet jag något; jag har bara hört
lite skvaller, och för resten är det över tio år sen.
Var Lundstedt med och gjorde slut på gumman?
– Jag var med, men jag gjorde det inte.
– Ja, ni lär ha levat – huller om buller! Jag
vill inte veta något, och kan inte göra något åt det.
Skaffa sig frid med sitt samvete bara, och tacka
Gud ni kom ifrån det för så gott köp.
– Ja, men se det är just friden jag inte kan
få! Inte för aldrig det!
– Å, Lundstedt vet ju, att Frälsaren har lidit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
