Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Den romantiske klockaren på Rånö - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och dött för våra synder, så då kan han väl ha frid,
om han nämligen inte ärnar gå stad och göra om det!
– Ja, men detta kan han aldrig förlåta!
– Kan han inte? Han kan allt! Och när han
kunde förlåta rövaren på korset! – Se så, gå nu
inte och grubbla, utan var en man. – Kom och
drick en toddy med mig nu!
– Hör nu, Lundstedt, menade pastorn när
toddyn var drucken, kvälln är vacker och jag har ett
brev till fyrmästarn; skulle han inte vilja ta min
eka och ro ut till honom?
Jo, det ville Lundstedt gärna, i synnerhet som
han kände sig stå i stor tacksamhetsskuld hos honom,
som förlossat hans själ, och han bugade sig för
prostinnan, lyfte mössan och gick ner till båt.
Solen hade gått ner och fjärden låg blank som
polerat järn; fyren var tänd och lade ut en svag
ljusmatta intill bryggan, en hel mil lång. Det var så
tyst, att roddaren endast hörde sina årtag och kunde
tänka ostört över det passerade.
»Allt var förlåtet, endast han trodde.» Så
enkelt, så vackert, vilken skön religion! Icke
underligt att den ansågs vara den högsta av alla kända!
Rövare och banditer skulle in i paradiset, men de
oförvitlige, laglydige, trogne skulle åt helvetet!
Bara man trodde! Men herr Lundstedt hade
svårt att tro det, efter som den borgerliga lagen
straffade rövare och banditer, och belönade de
redlige och flitige! Han hade svårt att tro det, men
han måste tro det, eljes fick han aldrig frid, och
frid måste han ha.
Tro det! Var det så omöjligt! Om han icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
