Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemicykeln i Athen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMICYKELN I ATHEN 47
- Jag svär också! sade Nikias.
- Athen är vanärat, när man svär att Fidias icke
stulit.
Nikias hade trätt fram till Perikles* plats, och
böjande sig framom Aspasia, viskade han:
- Perikles, din son Paralos är sjuk.
- I pesten? - följ mig, Aspasia.
- Det är icke min son, men det är din, därför
följer jag.
- Huset störtar, vännerna skiljas, allt skönt
förgår, det fula består.
- Och gudarna sova!
- Eller ha de utvandrat!
- Gudarna äro döda! Låtom oss göra nya.
En jordstöt släckte lamporna, och alla gåvo sig
ut på gatan utom Sokrates och Alkibiades.
- Fidias anklagad för stöld! Må världen ramla!
sade Sokrates och försjönk som vanligt i en sinnets
frånvaro som liknade sömn. Men Alkibiades tog en
dubbelbägare av de största, svepte den och
improviserade:
Må alltet ramla ifrån Pindos opp till Kaukasus,
då blir Prometheus lös och skänker åter eld
åt frusna mänskor,
och Zeus går ned till Hades, Pallas säljer sig
åt löpska ynglingar.
Apollon krossar lyran för att flicka skor.
Då löper Åres från sin stridshingst för att vakta får.
På spillrorna av jordens härligheter
står Alkibiades allena
i känslan av sitt allmaktsjag
och skrattar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
