Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemicykeln i Athen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 HISTORISKA MINIATYRER
Pesten hade brutit ut i Athen och jordbävning
hade kommit till. När Perikles i Aspasias sällskap
uppnådde hemmet, var sonen med den frånskilda
makan död. Enligt rådande sed och för att visa det
han icke blivit mördad, var liket utställt i
portgången. En liten kista av cederträ målat i rött och
svart stod på en bår och visade den döde i sin vita
svepning med krans på huvudet, virad av dödens
ört, den starkt doftande Apium eller Selleri. Obolen
hade han i munnen, färjelönen åt Charon.
Perikles gjorde en tyst bön utan att visa några
tecken av djupare sorg, ty han hade prövat mycket
och lärt att lida:
- Två söner togo gudarna ifrån mig. Är det
försoningsoffer nog?
- Vad hade du att försona? frågade Aspasia.
- Den ena får lida för den andra. Den enskilde
för staten. Perikles har lidit för Athen.
- Förlåt att mina tårar torka fortare än dina.
Tanken på att vår son lever, ger mig tröst.
- Mig även, men mindre.
- Skall jag gå, innan din hustru kommer?
- D;u skall icke övergiva mig, ty jag är sjuk.
- D,u har länge talat därom; är det allvarligt?
- Min själ är sjuk. När staten lider, är jag
sjuk... Här kommer den dödes moder!
En svartklädd kvinna syntes i porten; hon bar
dok för att dölja hur håret var avklippt, hade en
krans i handen, och hon följdes av en slav med fackla.
Hon märkte icke genast Aspasias närhet, hälsade
med en blick sin forne make, och lade kransen på
den dödes fötter:
- Jag bringar blott en dödskrans åt min son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
