Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt III: Vinkällaren; Trädgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BROTT OCH BROTT 183
in på en anstalt, varifrån han efter en tid kom ut frisk
- som det hette. Men skuldkänslan hade han kvar,
och därför fortsatte han straffa sig för sina onda
tankar.
HENRIETTE.
Är du säker att icke den onda viljan kan döda?
ADOLPHE.
Du menar på ett mystiskt sätt?
HENRIETTE.
Som du vill! Låt gå för mystiskt! I min familj
är jag säker att mor och syskon hatade ihjäl vår far.
Han hade nämligen den rysliga idén att konsekvent
motsätta sig allas våra tycken och önskningar; och
där det fanns en verklig kallelse sökte han utrota
den. Därmed väckte han motstånd, som samlade sig
till ett batteri av hat-element; och det blev slutligen
så starkt att han tvinade bort, neutraliserades,
förlorade viljan och önskade sig själv slutligen döden.
ADOLPHE.
Och du fick aldrig ont samvete?
HENRIETTE.
Nej! Jag vet för övrigt inte vad samvete är.
ADOLPHE:
Inte? Då får du snart veta det! Tystnad. Hur
tror du Maurice kommer att se ut när han träder
in här; vad tror du han skall säga?
HENRIETTE.
Vet du vad: i går morse försökte han och jag
gissa detsamma om dig när du väntades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
