Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt III: Vinkällaren; Trädgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BROTT OCH BROTT 187
motgång. Tänk att man sårar människorna med sin
lycka; det är hemskt att leva!
MAURICE.
Det säger du! Vad skall jag då säga! Det är
som om ett svart flor lagt sig över mina ögon och
förändrat hela livets form och färg. Detta rum är
likt rummet från i går, men är helt annorlunda! jag
känner nog igen er båda, men ni har nya ansikten;
jag sitter och letar ord, emedan jag icke vet vad jag
skall säga er; jag borde urskulda mig, men jag kan
icke. Och jag nästan saknar fängelset, som åtminstone
skyddade mig mot dessa nyfikna blickar, vilka gå
mitt igenom mig. Mördaren Maurice och hans
älskarinna! Icke älskar du mig längre, Henriette, lika litet
som jag bryr mig om dig. Du är ful i dag, klumpig,
innehållslös och avskräckande!
Två civila män ha oförmärkt slagit sig ned vid ett bord
i bakgrunden.
ADOLPHE.
Vänta lite nu och samla dina tankar! Att du
är frikänd och rentvådd från alla misstankar måste
ju stå i någon aftontidning. Därmed förfaller ju hela
anklagelsen; din pjäs måste komma upp igen, och
i värsta fall kan du skriva en ny. Lämna Paris
på ett år och låt saken glömmas; du som rehabiliterat
mänskligheten skall själv bli återupprättad!
MAURICE.
Håhå! Mänskligheten! - Håhå!
ADOLPHE.
Du har förlorat tron på det goda!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
