Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Vikingaliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 HÖVDINGAMINNEN
- Nej, icke här; men apeln och de stora
nötterna.
- Hur stora äro de?
- Som kajans ägg.
- Å, tänk!
Så vände de för Hven, och med en gång fingo
de se: det var väl tusen skepp med vita segel och
röda korsmärket på alla seglen.
- Se, se!
- Det måste vara sundsflottan!
- Skall de kriga då?
- Nej, det är kristna köpmansfartyg som
samlats för att gå in i Östersjön och skydda varandra
på vägen.
- Mot rövare! tillade Dag betänksamt. - De
hjälpa varann, de, och äro vänner alla; annat folk
det här än vårt, där alla äro ovänner! - Jag tänker
på far och bröderna, som alltid kivades. Och det
var inte rätt att taga den där koggen.
- Vill du hala in lite i seglet! avbröt Ulf.
- Nej, vad är det?
- Det är en stad, du! Skall väl vara Halsingör.
- Är det en stad, o! Allting är vitt här i landet,
hos oss är det så svart; här skola människorna vara
godare också, annars äro de otacksamma.
Men nu kom flottan ner på dem.
- Tror du de seglar på oss? frågade Dag.
- Inte gör de det.
- Tar de vårt guld då?
- Inte ta de här något.
Så kom hela flottan strykande; de väjde för
den lilla båten, och ett vänligt ord tillropades dem
då och då.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
