Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Kungshamns-gisslan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUNGSHAMNS-GISSLAN 229
När herr Sten kom till Dalarö i gryningen
följande dag, såg han ingen kung Kristian, men från
lotsberget syntes danska flottan styra för god vind
söderut över Mysingen. Då grät han över
människornas falskhet och trolöshet, mera av smärta än vrede,
och han ville icke leva längre i en värld, där det goda
icke hade någon plats och där det onda rådde.
Tvenne år hade gått; Kristian var återkommen
med stor krigsmakt, däribland två tusen fransmän,
och hade genom svenskt förräderi lyckats tränga upp
till Stockholm. Men då var Sten Sture död; ingen
av Stureätt fanns färdig att taga styret, ty sonen var
blott sju år. Danska kungen låg återigen på
Södermalm, men kunde icke få in Stockholm, som
försvarades av Magnus Gren, Erik Kuse, Bengt Arendtsson
Ulf, Olof Björnson, Michel Nilsson Krumme, Peder
Erlandsson Båt, Clas Kyle och Olof Broms.
Kristian, som ånyo sett en sommar förgå och
en höst nalkas, befann sig i-ett förtvivlat läge, ty
danskarne knotade högt över de ökade skatter som
utskrivits för svenska fälttåget. Och när han icke
med vapen kunde taga huvudstaden, grep han till det
gamla sättet: att skriva brev och förhandla. Hans
huldrika skrivelser gjorde vanlig verkan, och en stor
del svenska herrar läto lura sig. Män sådana som
Hans Petri, professor Sledorm i Uppsala och biskop
Mathias Qregerson i Strängnäs gingo av som
sändebud till Stockholm för att få Sturens änka att uppgiva
slottet, vilket stod i slottsloven under hennes namn.
Men när sändebuden kommo till Norrebro, var denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
