Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Räfst- och rättarresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄFST- OCH RÄTTARRESAN 249
- Ja, det tyckte jag inte om! En furste är en
furste och en fripräst skall icke uppträda som påve.
Nej, där är jag icke med! - I alla händelser, då nu
dansken icke längre är vår fiende, skulle ju de fångna
fruarne som Kristian satte in i Blåtornet lösgivas...
Min arma mor och mina små systrar äro ju döda
iVI
Jd.
Här hejdade konungen sig i talet, förkrossad av
minnena.
- Lars, upptog han; var min biktfar ett
ögonblick, red ut denna Casus conscientiae: Jag
stod för Västerås, hade grepp på staden; den var
nyckeln till upplanden och Stockholm. Då kom ett
brev från Kristian, blodhunden, med innehåll:
uppgiv belägringen, eller din mor och dina systrar äro
dödens! - Jag besvarade icke brevet, men
upphävde belägringen, en timme! Under denna timme
talade jag med Gud, jag brottades med honom för
att få ett rent svar; jag kastades mellan avgrunden
och himlen, men fick intet svar. Då tog jag Västerås!
Men när jag skulle in i Stockholm, fick jag veta att
mor och systrar voro döda. Jag hade dödat dem,
men Sverige levde, andades och var fritt. - Nu
frågar jag: hur skulle du handlat i mitt ställe?
- Ers nåde, svarade kanslern med tårar i
ögonen. Skilda äro människors öden; jag, en andans
man, utan edra stora mål och uppgifter, jag som
endast har att torka tårar, lösa fångar, jag... jag
vet icke, fråga mig icke... jag är icke Gustav den
förste Vasa, jag är bara Lars Andersson från
Strängnäs ...
- Giv mig avlösning då, andans man; trösta
jnig som dödat mor och systrar.,,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
