Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opus 3. Spök-sonaten - 1:o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GUBBEN.
Nej! Är ni...? Jag kunde tro det... jag såg
det på era ögons färg... men då kan ni se, vad andra
icke se, har ni märkt det?
STUDENTEN.
Jag vet inte vad andra se, men ibland... ja, det
talar man ju inte om!
GUBBEN.
Jag var nästan viss på det! Men för mig kan ni
tala om... för jag – förstår sådant...
STUDENTEN.
Till exempel i går... jag drogs till den obemärkta
gatan där huset sedan rasade... jag kom dit, och
stannade framför byggnaden som jag aldrig sett
förr... Då märkte jag en spricka på väggen, hörde
hur det knäckte i trossbottnarne; jag sprang fram
och röck till mig ett barn som gick inunder väggen...
I nästa sekund rasade huset... jag var räddad, men
i mina armar, där jag trodde mig ha barnet, fanns
ingenting...
GUBBEN.
Det må jag säga... Nog trodde jag... Förklara
mig en sak: varför gestikulerade ni nyss vid
fontänen? Och varför talte ni för er själv?
STUDENTEN.
Såg ni inte mjölkflickan jag språkade vid?
GUBBEN fasar.
Mjölkflickan?
STUDENTEN.
Ja visst, hon som gav mig skopan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
