Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opus 5. Svarta handsken Lyrisk fantasi (för scenen) i fem akter - Femte akten. Barnkammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328 KAMMARSPEL
till far och mor på landet,
du stod här ensam i de kalla rummen
men Mary tänkte på dig, hon,
»nu står den stackars Blanka där och fryser
och kanske blir hon mörkrädd i de mörka rummen».
När hon kom hem, du hade ock förkylt dig!
Fick ont i halsen, och hon skötte dig,
och band sin bästa strumpa över strupen,
hon kysste dig på vita nosen,
hon kammade din man, och band ett gullband
i pannan! Jo, du hade’t bra du,
men nu - nu hä vi ont, så ont, vi alla!
Du lilla säng står tom, som båt på havet
när skeppet sjönk, du vaggar redlös.
Vem skall jag bädda åt,
mitt lilla liv som nu är död?
Jag minns den sista aftonen
när efter kvällsvard du fick smulor
i sängen och jag måste bädda om,
du trodde det var sand som strötts
utav John Blund, jag brukade berätta.
Med aftonbön jag sagor blandade,
och visor, för att sjunga in din lustfärd
till drömmens gröna skogar, blåa sjöar.
Och ögonlocken slöto sig som tusenskönor
uppöver kindens rosor, under hårets älvgräs...
Ej mera där! En liten grop i mjuka bolstern
är allt som ger en tombild av din fina kropp.
Inunder sängens blåa himmel
som nu är svart och gått i moln...
Var är mitt barn ? Var är du, svara ?
Har du till stjärnorna gått ut
att leka ibland andra barn, ej födda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
