Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde scenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LEKA MED ELDEN 449
SONHUSTRUN.
Ni svarade så här: jag törs inte!
VÄNNEN.
Morgonen därpå hade jag rest!
SONHUSTRUN.
Och jag grät hela den dagen! Och Knut grät
också!
VÄNNEN.
Tänk vad vi ska få tårar nu då?
SONHUSTRUN.
Nu?
VÄNNP:N.
Sitt stilla. Nu, sedan allt är sagt, återstår oss
endast att skiljas!
SONHUSTRUN.
Nej! Nej! Inte skiljas. Varför kan det icke
vara som det är? Ni är ju så lugn och jag är icke
alls orolig! Vad har Knut med våra känslor att göra,
då vi behärska dem. Vi sitta ju här så stilla och
resonera om det som varit, liksom gamla makar som
tala om sin ungdomskärlek.
VÄNNEN.
Ack ni, barn! Jag begriper inte på vad sätt ni
varit gift, då ni kan tro på vänskap efter en
kärleksförklaring! Jag är så lugn, jag, som en krutsäck
under en tändhatt, jag är så kall som en eldad
ångpanna - åh! Jag har kämpat, jag har plågat mig,
men jag kan inte svara för mig.
SONHUSTRUN.
Men jag kan svara för mig!
29. - Strindberg. Komedier och enaktare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
