Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spår av svensk folkdramatik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KONST, LITTERATUR 245
då vi bli ensamma. Ajö med er allihop, tack för go’
välfägnad, tack för allt gott.
M etta. Kommer du bara säkert, Hans, på
sön-da’n?
Friaren. Ja säkert, så framt jag inte ändrar
mig!
Slutet är verkligen överraskande och effektfullt.
Dialogens irrgångar påminna om Holberg, och själva
stycket avslöjar små egenheter och karaktärsdrag,
icke alltför vackra måhända, vilkas tillvaro man väl
misstänker hos den sydsvenske bonden, men aldrig
fått full bevisning på. Här har man hans egen
bekännelse, och därför kan det lilla stycket ha sitt
intresse, även om man icke avsåge dess rent dramatiska
form. Men denna är också så äkta, då den icke
begagnar sig av förklaringar och reflexioner, utan låter
handlingen raskt och oavbrutet framflyta med de
uppträdandes dialog, vilken aldrig berättar utan att
deducera, och just svårigheten att vid läsningen av
stycket få idén klar är ett kännetecken på dess
dramatiska karaktär, då det förutsätter hjälp av gest och
mimik för att få full och klar fattlighet.
Av mera kulturhistoriskt intresse torde följande
Samtal vara, vilket dock är lika så spelbart som
många av de underhaltiga monologer, vilka begagnat
scenen för sin framkomst, och vi meddela det, i
anseende till dess korthet, i ostympat skick, för att
såmedelst även införliva detsamma med den tryckta
litteraturen. Det är en folksatir av folket självt över
vidskepelsen och »klokskapen» och är såsom sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
