Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spår av svensk folkdramatik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
246 KULTURHISTORISKA STUDIER
märklig nog, då man förr icke velat tilldöma svenska
folkpoesien andra egenskaper än sentimentalitet.
Två gummor, Tore och Anna, råkas efter
lång skilsmässa, varvid följande samtal uppstår.
Tore. Gudsfre’, min goa vän Anna; det är
många år sedan vi tjänte ihop hos Per Jens i
Storgården.
Anna. Minns du det, Tore ?
Tore. Snacka inte om det du, syster, den tiden
va; inte té att likna vid nu, långt därifrån, Anna!
Anna. Ja, det har du rätt i, syster: då vi va’
unga, då lekte hela världen för oss; men du, som
jag, så ha vi nog fått lära annat; ja men ha vi så,
det är sant, ja men är det så, ja det ska Gud veta,
Tore. Du är bra till åren?
Tore. Hur gammal kan du bli, Anna?
Anna. Ja, det ska jag säga dig, syster; om jag
lever så långt fram på året som då havren går i
ax, så blir jag tre år inne på det fjärde tjoget, ja
men blir jag så, det är visst och sant, Tore.
Tore. Men bevars, är du så gammal, är du så?
Anna. Hur gammal är du då?
Tore. Ja, det ska jag säga dig: om jag lever
så långt fram på året som då fåren lamma, så blir
jag sju år på det tredje tjoget; ja men blir jag så,
det är visst och sant, ja men är det så.
Anna. Lever din man ännu, eller är du änka,
lika som jag, kan tänka?
Tore. Nej det blir just tre år sedan han dog,
det var just så till års sorn då ärterna gick i balja,
ja det är sant, ja men är det så.
Anna. Å, herre Gud, då är det för dig lika som
för mig; det blir jämt tre år sedan han dog; han jor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
