Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estetiskt - Björnstjerne Björnson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ESTETISKT 241
turgen Henrik Ibsen, vilket han givit den ironiska
titeln »En Folkefiende». Hela samhället var där ställt
på huvudet från grunden till toppen, men det hela
var så mästerligt gjort, att båda partierna, högern
och vänstern, enades i gemensamma applåder. Man
kan tänka sig författarens raseri, när han såg sin
stålprojektil, omsorgsfullt gjuten under ett års tid,
passera mellan de fientliga leden utan att skada.
Sex månader senare förnyades på samma kungliga
teater samma skämt med ett drama med otvetydig
nihilistisk tendens; ämnet var hämtat från de
samtida händelserna i Ryssland, och författaren
behandlade med sympati en »dynamitistisk» hjälte och
hjältinna. Hela den fina världen och till och med den
kungliga familjen skyndade att se detta ovanliga
skådespel, och ingen kände sig sårad; hon var så
vacker den lilla nihilistskan med sina elektriska
batterier, vilka med stor styrka i iscensättningen gjorts
i ordning för att spränga den kejserliga vagnen i
luften på vägen till bangården. Ingen protesterade,
och den unge författaren log i mjugg med sina
vänner åt människornas naivitet.
Så gav till julen förra året den ryktbare greven
och akademisten Carl Snoilsky i Stockholm ut en ny
samling dikter. Skalden, som alltid lagt i dagen sin
lutning åt det liberala hållet, hade i dessa senaste
poem understått sig att öppna sitt hjärta och
besjunga den rena socialismen, röra vid arbetarfrågan
och bearbeta den obrukade mark, som den tjänande
klassens liv och villkor avger. Ej heller denna gång
tog man skalden på allvar, man bara fann det
»vackert» att trycka händerna på desse manliga och
kvinnliga tjänare i deras helgdagskläder av vällju-
16. - Strindberg, Likt och olikt. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
