- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 23. Naturalistiska sorgespel /
108

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Julie - Förord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppstå, under andra hans sociala förhållanden. Jag
tänker det är väl med kärleken som med hyacinten,
som skall slå rötter i mörkret, innan den kan skjuta
en stark blomma. Här ränner den upp och går i blom
och frö med en gång, och därför dör växten så fort.

Kristin slutligen är en kvinnlig slav, full av
osjälvständighet, slöhet, förvärvad framför spiselden,
fullproppad med moral och religion såsom täckmantlar
och syndabockar. Hon går till kyrkan för att lätt och
vigt på Jesus avlassa sina husstölder och intaga en ny
laddning skuldlöshet. För övrigt är hon biperson och
därför skisserad med avsikt, såsom jag gjort med
prästen och läkaren i »Fadren», emedan jag just ville
ha alldagsmänniskor, sådana som lantpräster och
provinsialläkare äro som mest. Och att dessa mina
bifigurer förefallit några vara abstrakta beror på att
alldagsmänniskor äro i viss mån abstrakta i utövandet
av sitt yrke, det vill säga osjälvständiga, endast
visande en sida under yrkesförrättningen, och så länge
åskådaren icke erfar behov av att se dem från flera
sidor, är min abstrakta skildring tämligen riktig.

Vad dialogen slutligen angår, har jag brutit med
traditionen något, i det jag icke gjort mina personer
till kateketer som sitta och fråga dumt för att framkalla
en kvick replik. Jag har undvikit det symmetriska,
matematiska i den franska konstruerade dialogen och
låtit hjärnorna arbeta oregelbundet, såsom de göra
i verkligheten, där i ett samtal ju intet ämne
tömmes i botten, utan den ena hjärnan av den andra
får en kugg på måfå att gripa in i. Och därför irrar
också dialogen, förser sig i de första scenerna med ett
material som sedan bearbetas, tages upp, repeteras,
utvikes, lägges på, såsom temat i en musikkomposition.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:33:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/natusorg/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free