Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjärnornas kamp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 PROSABITAR FRÄN 1880-TALKT
imponerade på alla som kommo i hans närhet. En
dag, Jag var då ung, kom jag upp i ministeriet för att
söka chefen i ett tjänsteärende. Jag kan icke neka, att
jag inträdde något darrande inför den store, berömde
mannen. Han bad mig sitta, var nedlåtande och såg
min förlägenhet. Hans ögonbryn, som skrämde mig
mest, lade sig ner som ett par fällda vingar, hans
ögon glänste skälmskt, när han frågade:
- Har ni frossan?
I det samma lyftes de väldiga mustascherna, han
log, .och jag såg för första gången en liten smal käk
med en råttas små tänder. Jaså, du är bara en
gnagare, tänkte jag; det var därför du inte blev något
stort ministerrovdjur.
Sen dess narras jag aldrig av ögonbryn och
mustascher, utan gör som hästhandlaren: ser djuret
på tänderna.
Schilf hade två stora, breda mejslar i överkäken
som en gorilla. Ett rovdjur tänkte jag, som även
gärna äter frukt. Ett osällskapligt, ondlynnat djur,
som går ensamt i skogen och har roligt för sig själv
åt sina egna elaka tankar,.
Jag steg fram och hälsade honom. Han spratt upp
och hans ansikte såg vänligt ut.
- I dag ska vi inte tala om frågorna, sa jag,
utan njuta av tillvaron. Vill ni göra en promenad i
skogen med mig?
Det ville han gärna, och vi gingo ut. Jag var
undfallande och vi pratade om gamla minnen från
Königsberg. Han talade om sin bittra ungdom med
nöd, förödmjukelser och skam. Sin mor dyrkade han,
men fadren, som aldrig erkänt honom, hatade han.
Denne uppgavs ha varit bonde. Jag sökte fästa hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
