- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 22. Prosabitar från 1880-talet /
206

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om pessimismen i den moderna trädgårdskonsten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

206 PROSABITAR FRÅN 1880-TALET

Du såg barnansikten och nättelduksklädningar,
hörde sånger, som icke sjungas mer, men lågo gömda
på din hjärnas många dammiga hyllor, bakom rader
av böcker i brunt läder och vitgult pergament, du såg
den sköna i den sovande skogen, Lilla Rödluvan och
Tummeliten, Lunkentus och Skalpjägaren leka
kurra-gömma mellan de stora vignettlöven och under de
granna sagboksblommorna!

Men så blev du ledsen över din glädje! Ledsen,
ty du visste kanske bättre än mången, att man icke
får älska det förflutna, att man icke ostraffat får
beundra det gamla, och du hade alldeles nyss läst -
och vad värre var - själv skrivit, och till på köpet
låtit trycka - att det var säkra ålderdomstecken, när
man började beundra sin ungdom!

Och i din bedrövelse gick du ut igen, kom förbi
torparns stuga; och bakom de iriserande mörka
rutorna fick du se din ungdoms pelargoner! Och du
blev glad igen, rörd ånyo, och ledsen en gång till!

Och så beundrade du ditt mod, att du vågade
tycka mer om din ungdoms vita pelargoner, där
blommorna liknade en svärm vita fjärilar med
purpurvingar, som slagit sig ner på det mörkgröna lövverket,
att du tyckte mer om dem, än om de röda
scharlakans-pelargonerna, som undanträngde dina
barndomspelar-goner, och som du aldrig kunde rätt förlika dig med,
därför att de voro råa i färgen, utan toner, och stucko
av mot det gröna simpelt, bondvulgärt som en röd
stuga mot granskogen. Men tiden gick, du kunde
icke övervinna din ovilja mot den inträngande
barbaren, och en vacker dag, när du själv skulle ha
pelargoner, funnos inga andra att få än dessa pigrosor!
Tiden hade gått dig förbi, modet hade prässat dig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1880/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free