- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 22. Prosabitar från 1880-talet /
235

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jaktminnen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

BLOMSTERMÅLNINGAR OCH DJURSTYCKEN 235

hungrig, sedan kamraterna troligen gått hem, i
förtröstan på att jag gått före.

Fruktan dövade omdömesförmågan, så att jag
icke kunde göra en så enkel slutledning, som att de
måste ut igen och söka mig, med bössor och bloss,
när de icke funnit mig hemma, och att jag således
endast hade ett par timmars mörk arrest att utstå!

Att jag kom ifrån affären med livet har läsaren
troligen redan erfarit på ett eller annat sätt, och det
gick mycket prosaiskt till, i det jag ett, tu, tre fick
ett hagel ovett från en enbuske, där vännen ännu
posterade och icke velat svara på mina indiantjut
för att ej skrämma haren. Sedan den stunden har
jag hållit mina dyra kötteder, att aldrig lyfta hand
mot en leporid och att aldrig låta narra mig att stå
på harjakt.

Snopna och osams gingo vi hem utan att ha fått
något, och jag upphörde så småningom tro på
möjligheten att skjuta hare; jag kunde aldrig förstå,
varifrån källarmästarns harar kommo, och jag sårade
dödligt en berömd jägare, när jag fullständigt fri
från svek frågade, om han skjutit någon hare.

Länge grubblade jag över harproblemet och
särskilt över tesen: varför han .skulle hålla ner på mig
och inte jag på honom. Först tjugo år senare fann
jag den äntliga lösningen. Jag gick nämligen en
sommardag i en bokskog i kantonen Aargau och
promenerade i en lång allé. I slutet av densamma
såg jag en stor hare komma rännande emot mig.
Jag stannade alldeles orörlig och mycket nyfiken.
Haren sprang, skuttade och satte sig, utan att ändra
riktningen; kom ner mot mig, tre alnar inpå mig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1880/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free