Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fasciculus III. Tankar om luftens och vattnets sammansättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ANTIBARBARUS 171
som brinna, utom väte; och beslå det kalla glaset med
vattenångor göra ock många gaser, i synnerhet om
de kommo otorkade ur vattnet.
Vad som talar för att vattnet utgör en legering
är huvudsakligen detta: då de högre utvecklade
djuren med starkare differentierade
respirations-apparater arbeta så enkelt med luften ur vilken de
ej behöva skilja ifrån syret medelst någon kemisk
process, synes det osannolikt att de lägre
vattendjuren med mindre utvecklade organer skulle kunna
verkställa en sönderdelning av vattnet, vartill eljes
fordras så starka krafter såsom galvaniska
strömmar av betydlig styrka, starka syror eller lätt
oxider-bara metaller.
Vi antaga nämligen att fisken och andra
vattendjur verkligen icke kunna leva av den i vattnet
uppslammade luften, vars tillvaro för övrigt starkt kan
betvivlas, ty för att få en vätska att upptaga en gas
i nämnvärd mängd måste gasen införas i vätskan med
press eller utan. Vidare har vattnet särskilt en
benägenhet att avlämna tillfälliga gasinblandningar, då
ju bekant är huru lätt vatten i en karaffin blir
avståndet, det vill säga förlorar sin luft, eventuellt sin
kolsyra. Den luft eller kolsyra man vid analys ur
vattnet bekommer, uppstår sannolikt, vilket blir
rimligt om man antager luftens och vattnets
sammansättning tämligen analoga. För att göra detta sannolikt
måste jag alltså återvända till kvävet och med
SCHÖN-BEIN söka få det till en väte-förvant åtminstone.
När kvävet först utträder ur sin hemlighetsfulla
rö och börjar deltaga i skapelsearbetet är det i form
av ammoniak, som är en stark bas och uppgives vila
på en radikal N H4 eller vore en förening av kväve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
