Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På kyrkogården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
664 PROSABITAR FRÅN 1890-TALET
den akt, som ger upphov åt livet och bibehåller
lidandet!
Där undslapp mig ett medgivande åt
bibehållel-sen! Varför inte lika gärna åt evigheten? Eftersom
ju materien är evig?
Jag skulle gärna vilja bli troende igen men kan
det icke, ty jag begär ett underverk. Emellertid
var jag ganska nära däran för ett par dagar sedan.
Det lagade sig till oväder, molnen hopade sig över
varandra, cypresserna skakade sina huvud på ett
hotande sätt och envisades att buga sig djupt för mig.
Napoleon förklarade fortfarande, att Boulay var en
ärans man; duvorna kuttrade på ett stenkors; de döda
utandades svavellukter, och de osunda dunsterna gåvo
ärgsmak i munnen.
Molnen, som till en början sträckte sig
horisontellt, reste sig plötsligt och liknade Belfortlejonet
som stöder på sina bakben, och höjde sig
därefter lodrätt. Jag har aldrig sett sådana, annat än på
tavlor, som föreställa yttersta domen. Nu flyta de
svarta skepnadernas linjer i sär, och himmelen antar
form av Mose lags tavla, omätlig men skarpt uppritad.
Och på denna skiffertavla av järnblecksgrå färg skriver
i ett nu blixten, som klyver firmamentet, med tydliga,
läsliga penndrag: »Jahve», det är uttytt, hämndens
Gud!
Lufttrycket kom mig att böja knävecken; men
som jag icke hörde någon annan röst från himmeln än
åskans, gick jag hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
