Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet. Herrar och hundar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den bleka mannen, som redan vid inträdet i
kontoret tycktes ha en pluton furier efter sig, ty han
skallrade i alla leder, störtade nu fram mot sin
välgörare, fast besluten att göra processen kort, innan
kalaset började, så att man sedan kunde få vara i ro.
– Hjälp mig, stönade han som en drunknande,
i det han drog fram ett reversal ur bröstfickan.
Falk satte sig i soffan, ropade på Andersson,
befallde honom dra upp buteljerna, och började laga
bålen. Därpå svarade han den bleke:
– Hjälp? Har jag inte hjälpt dig? Har du inte
lånat av mig upprepade gånger utan att betala igen?
Va? Nå, har jag inte hjälpt dig? Vad menar du då?
– Min kära bror, det vet jag nog att du alltid
varit snäll emot mig.
– Nåå, är du inte ordinarie nu? Jo! Nåväl!
Det skulle ju bli så bra då! Då skulle alla skulder
betalas och då skulle det bli ett nytt liv. Det där har
jag hört nu i aderton år. Nå, hur mycket får du i
lön nu?
– Tolvhundra riksdaler, mot åttahundra som jag
hade förut; men nu ska du höra. Fullmakten kostar
ett hundratjugufem, pensionskassan tar femtio, summa
ett hundrasjuttiofem; var ska jag få dem ifrån! Men
nu kommer det värsta, mina fordringsägare ha tagit
införsel i halva lön, således har jag numera bara
sexhundra riksdaler att leva på i stället för att jag
hade åtta förut, och det är detta jag väntat på i nitton
år. Det är roligt att bli ordinarie då!
– Ja, men varför har du satt dig i skuld?
Man ska inte sätta sig i skuld; aldrig sätta – sig –
i – skuld!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
