Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - I midsommartider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då hördes en solsvärta sjunga inne i granarne;
och se, i samma stund sprungo hästarne sin väg åt
olika håll; och det blev tyst igen.
Så uppnådde de den andra grinden och lade på hanken.
Där låg ett trädesgärde; och solen brände hetare
än i skogen. Jordkokorna lågo gråa i långa rader;
men i en sluttning sågo de plötsligen kokorna röra
sig, och det var ryggarne av en fårahjord.
Får äro ju snälla djur, lammen i synnerhet, men
gumsen är icke att leka med, utan han är en
okynnig en, som gärna anfaller dem som honom intet ont
gjort. Och nu kom han mitt i vägen, hoppande över
diket. Han böjde huvudet och gick baklänges.
– Jag är så rädd, mamma, sade den lilla; och
hennes hjärta bultade.
– O gud nådig i himlen, hjälp oss, suckade
modren och såg bedjande uppåt det blåa valvet.
Och där vilade, fladdrande som en fjäril, en
liten lärka; och när hon började sjunga försvann
gumsen bland de grå kokorna.
Så kommo de till tredje grinden. Nu började
marken sänka sig; det blev vått om fötterna, och
där var ett kärr. Tuvorna sågo ut som små gravar
med vita blommor på, ullblommor eller
bomullsblommor; och det gällde att gå rätt för att icke
sjunka ner i dyn. Där växte svarta bär, som voro
giftiga, och dem ville barnet plocka, men fick icke
lov, och därför blev hon ledsen, ty hon förstod icke
vad giftigt var.
Som de gingo, märktes något vitt skynke som
drogs fram mellan träden; solen gömdes, och det
blev ett vitt mörker omkring dem som var hemskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
