Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bjälbo-jarlen - Akt III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
bjälbo-jarlen
JARLEN.
Det må du spörja! — Sannolikt ett nytt förräderi,
falska förespeglingar, tomma löften... Men jag vill
att du skall vara ett vittne, ett osett vittne vid
samtalet.
MAGNUS.
Där kan inga hinder förefinnas — —
JARLEN.
Magnus, jag ville jag kunde lita på dig — —
jag önskade du vore min förstfödde — nu då
Valdemar har sålt sin förstfödslorätt för en grynvällings
värde —•
MAGNUS vaknar och börjar fatta.
Har Valdemar — —
JARLEN.
Jag säger icke att så är, men att så kan varda,
om han går ett steg längre... Firnarverk är urbota,
även för regerande förste, och kan endast lösas i
Rom av den Helige fadren, — Hycklar. — men jag
hoppas han icke drager den sorg och skam över
mina gråa hår, ty då går jag i graven före min tids
utgång... Se efter din bror, Magnus, din vilsegångne,
olycklige broder!
MAGNUS oberörd.
Varför skickar du icke hem Judit, fader?
JARLEN enkel och falsk.
Jag? Vem lyder mig, vilken makt har jag,
stackare? Ser du icke hur drottningen beter sig? Hon
är oartig, hon gör mig hälst emot och omger sig
med mina fiender...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
