Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJÄTTE KAPITLET. Jenny hade dukat förmaket för två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bror Anders, vilket han har skrivit till henne en
gång, då han var ond på mig.
- Nåå?
- I det brevet säger han, i tillfälligt vredesmod,
förstås, att jag icke är hederlig karl. Detta kan
Anders ha sagt i överilning, och det tog han tillbaka
innan han dog. Men hon! Att grumla mitt minne
av den döde, att ställa till fiendskap mellan bröder!
Det är nidingsdåd! Inte sant?
Falkenström instämde genast, ty han hatade
Hanna Paj och älskade icke den döde, men han
skulle även för trevnadens skull just nu, om så
erfordrats, hållit med om motsatsen, ty saken
intresserade honom icke ett spår.
Jenny däremot kunde icke dölja sin sympati för
en Zachris’ fiende, ty hon kände alltid ett säkert
stöd där mannen fick en ovän, och hon försökte slå
bort det som »missförstånd».
– Vad är det för missförstånd? fräste Zachris.
– Hanna är för snäll för att ha menat illa,
invände Jenny.
– Är hon snäll? Hon som ränner i hus med sin
retikyl full med lögn och skvaller. Som under
förevändning av människokärlek besöker sjuka, dem hon
förgiftar, som sprider söndring och tvedräkt i
familjerna... Det är en djävel!
– Lugna dig, Lars Petter...
– Ska jag lugna mig, när hon kastar skugga på
min döda bror, min bror ...
Det var nu Zachris’ kända egenskap att adla sin
omgivning, sin släkt framför allt, och avlidne Anders
var en enkel vanlig dödlig eljes, men nu måste han
apoteoseras, vilken alltid »hållit på honom», mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
