Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 3. Prästmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1600-TALET 31
KAP. 3.
Prästmannen.
Att banden på församlingen, genom den gamla
lärans utbytande mot en ny, skulle lossas och den
vunna friheten förvandlas i självsvåld, voro naturliga
följder, vilka icke dröjde att visa sig under detta
århundrade. Med den avtagande vördnaden för
prästens person, vilken numera icke uppträdde såsom
församlingens förebedjare eller förmedlare, utan
såsom skolmästare, som skulle inplanta salighetslärorna,
uppstodo snart misshälligheter, vilka mot slutet av
tidevarvet, då prästen erhöll en slags administrativ
myndighet, i det han skulle för kronans räkning
upprätta längder över vissa av bondens inkomster och
tillgångar, såsom t. ex. boskapen, kunde utbryta i
fullständig fejd.
Otaliga äro klagomålen från alla stift över den
bristande lusten hos församlingen att besöka kyrkan,
och över den andaktslöshet, varmed gudstjänsten
firades av de besökande. I Linköpings stift
klagades en gång över det ständiga promenerandet ut
och in, sorl och prat; gossar sprungo och lekte på
bänkarne och förglömde sig därhän, att de
uppsåt-ligen förstörde luften i kyrkan; kvinnor trätte och
slogos om stolrummen; trängsel och oordningar vid
nattvardens utdelande; avsiktligt missljud vid sången;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
