- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 11. Svenska öden och äventyr. Del 1 /
90

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högre ändamål

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

00 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR

nadslustig. Lärkorna, vilka säkerligen icke förstodo
sig på fult eller vackert, hade sjungit över de steniga
åkrarne, som om de välsignat den magra grödan,
vattnet porlade i dikena, där de gula hästhovarna
lyste på kanterna. Han hade kommit hem och druckit
sin morgonmjölk på förstugukvisten och nu stod han

1 sin tröja i trädgården och befriade sina blommor
från vintertäckningen. Han tog en hacka och började
vända den sovande jorden. Solen brände varm ; arbetet
vid vilket han var ovan, kom hans blod att röra sig,
han andades häftigt in den starka vårluften och han
kände ett välbefinnande som om han vaknat till nytt
liv. Hustrun hade öppnat fönsterluckorna åt solsidan
och stod halvklädd och betraktade sin mans arbete:

- Det här är annat än hänga över böckerna,
sade han.

- Du skulle ha blivit bonde, sade hon.

- Jag fick ju inte, kära du! O vad det känns
gott i bröst och rygg. Vad tror man Gud givit oss
två långa armar till, om de icke skulle begagnas.

- Ja, inte behöver man dem till att läsa med.

- Nej! Men att skotta snö, hugga ved, gräva
jorden, bära sina barn, och försvara sig, det har man
fått dem till, och det straffar sig självt om man icke
brukar dem. Vi andans män, vi få inte röra vid den
här syndiga jorden.

- Tyst, sade hustrun, och lade ett finger på
munnen; barnen höra dig!

Mannen tog av sin mössa och torkade svetten
ur pannan:

- Du skall äta ditt bröd i ditt anletes svett,
står det. O, vad jag svettas skönt! Det är annat än
när ångesten över att icke kunna finna en dunkel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden1/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free