Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En triumf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN TRIUMF 17
ännu mer fiol för gud och ärkebiskopen välsignat
konungen och sedan kallat honom Herrans utkorade,
och hovet vandrat genom borggården, visade sig
konungen på terrassen och mottog rörd det
han-ryckta folkets hyllning, som yttrade sig i jubelrop
och svängningar med mössor och hattar. Men
marskalkinnan hade låtit tillkännagiva, att hon var sjuk
och sålunda icke kunde mottaga sina höga gäster
personligen, varpå konungen svarat med ett
välbehagligt småleende.
Kanonerna smälla, trumpeterna smattra, pukorna
skrälla, flaggorna svaja i vinden från alla fartyg på
strömmen, solen lyser så strålande klar, hustaken
äro överfyllda med människor, som svänga gröna
lövkvistar, och allt som kan sätta dova sinnen i rörelse
är tillstädes - och nu kommer tåget!
Först hovmarskalken med härolder och
puk-slagare; därpå en fännika tyska ryttare med
blomsterkransar om hjälmarna, blåklint och prästkragar,
segerminnen från de nedtrampade åkrarne; sedan alla
här-mästarne till häst med stora blodfanan emellan sig
och med lagerkransar om hjälmarne; brandmästaren
därefter, han som anordnade
mordbrandsanläggnin-garne, också med lagerkrans; därpå bödeln,
företrädd av två narrar, utan lager; så kommer
riksförrädaren, rikets sannskyldige fiende, herren till
Ingel-stad, som icke ville bränna sin väns gård; han har
halm om huvudet, silkesrep om halsen och rider
baklänges på en skorvig märr, under det att
narr-arne blåsa hans lov i näverlurar. Då jubelskränar
folket och kungen ler. Folket känner icke mannens
brott, men det gör kungen. Så komma svenska
knektar med eklöv om huve’na; därnäst profosser och
2. - Strindberg, Svenska öden. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
