- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
70

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

70 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR

- Vern är Aristoteles? frågade prästen.

- Aha, tänkte Lasse, han har också ätit av
bären! - Dra på bara och låt Aristoteles vara, sade
Lasse.

Prästen fortfor: Sedan jag summit omkring en
obestämd tid, minns jag att jag kände botten under
mina fötter, varpå jag vandrade i land på en ö, som
liknade denna. Sedan jag ätit bär och druckit vatten,
lade jag mig att sova. När jag vaknade, kände jag
ett egendomligt lugn och en frid, som jag ej erfarit
förut. Naturen var mig som en öppen bok, och
sammanhanget mellan skapelsen och skaparen föreföll
mig så enkelt. Jag kände, att det låg något mörkt
förflutet bakom mig, men jag visste ej vad det var.
Mitt huvud var lätt, och inga grubblerier tyngde
mig. Glad i hågen, som jag aldrig förr varit, vandrade
jag inåt ön. Jag hade icke kommit långt på min
väg, förrän jag såg en man, som låg på knä framför
en avgudabild, vilken han tillbad. Håhå! tänkte jag,
jag har kommit i hednaland, ty mina tankar voro
ännu likasom uppblandade med gamla dunkla
föreställningar. Utom mig av raseri över att se en sådan
själens låghet, som kunde krypa för en bild av
mänskohänder tillverkad, tog jag en sten och slog ner
avgudabilden. Då skulle du ha hört på! Mannen skrek
och rev sitt hår och kallade mig hedning. Sedan han
lugnat sig, frågade jag vilken religion han bekände.
Han svarade, att han bekände den milda Nicaeanska
läran. Som jag icke kände den, fick han förklara
§ig. Det var den dummaste lära jag hört talas om.
Den hade också bara med fyra rösters övervikt blivit
antagen på det stora mötet i Nicaea. Jag bad att
få en förklaring på vilken gud de dyrkade, och om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free