Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Taklagsöl - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sängkammare. Men frun målade, och de stora järnsängarna
togo upp tre fjärdedelar av det lilla rummet. Så måste
vi skiljas, och jag drog in i mitt arbetsrum och måste
sova i soffan som var för trång. Jag minns vid
möblerandet av våningen huru jag räknat ut detta förut
som nu skett; huru jag bett lilla frun skaffa mig en
mycket stor soffa som reserv. Hon köpte en liten,
alldeles lik den i kökskammaren, och när jag klagade,
svarades att det icke fanns någon större att köpa. Jag
visste att den var för kort och för smal, fastän man
ville övertyga mig om motsatsen; jag visste att den
hade en skarp slå inåt väggen som man brukade skära
sig på, men det oundvikliga måste ske. Nåväl, ifrån
min ungkarlssäng, som likväl var en säng, låg jag
nu i en kökskammarsoffa. Den skarpa slån som skar
mig, sökte jag kläda med filt, men då kunde soffan
icke stängas. Det oundvikliga hade kommit. Men
jag klagade icke, ty jag var fullt klar med att man
måste offra av sin bekvämlighet för hustru och barn.
Barnet och sköterskan ägde det vackraste rummet i
våningen, det enda där solen sken; kokerskan hade
ett lika vackert rum åt solen, där hon drog upp
blommor... Väl! Jag klagade icke, ty jag hade fått
ersättning i barnet. Men nu skulle frun upptaga sitt
pianospel, och övningarna skulle ske om aftnarna i
salen, som låg intill mitt rum. Skalor äro ju icke
uppmuntrande för den som skriver avhandlingar, och
som aftonstunden var den enda på dagen då jag
var hemma, så led jag och mitt arbete. Då tog jag
mig för att gå ut och spatsera, sedan jag i all
vänlighet frågat hustrun hur lång tid hon behövde för
sina övningar. Ännu var hatet icke utslaget, och
hon svarade därför vänligt och tacksamt att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
