- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 44. Taklagsöl. Syndabocken /
17

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Taklagsöl - Sidor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

krävde en timma, om jag ville vara så snäll. Jag
gick ut, och frågan var löst i all frid. Men det
jag gav i godo, fattades snart som en skyldighet,
och när jag en kväll vägrade gå ut i hällregn och
mörker, fick jag hårda ord. Då flydde jag, ut i
mörker och regn. En timme är lång att driva bort;
våt allt igenom och frusen tågade jag på öde gator
upp och ner. - Mötte så en bekant från ungkarlstiden
som frågade om jag ville gå med på ett kafé.
Nej, jag hade avsvurit krogen, sedan jag fått ett hem;
men kunde icke underlåta att tänka på hur gott jag
hade det den tiden, skyddad för skrubbningar, tvång,
gnat, då jag kunde få samtala med bildade människor
på ett bildat sätt i en ljus, vacker, varm lokal...
men svarade mig strax: ville du byta? Nej! Barnet
och kvinnan kan icke köpas nog dyrt! Klaga icke,
då får du sämre!

Nåväl! Nu gick jag ensam i denna våning, hade
alla dörrar öppna, alla ljus tända; intet barnskrik,
inga skalor, inga snubbor för ingenting och för
allting. Jag nekar icke att jag njöt av de öppna
dörrarna, och av min stora säng, inflyttad i solrummet.
Här i detta rum hade kämpats och lidits, hade gråtits
och smutsats; nu var det tyst, rent, så att jag lade
märke till det. Det solkiga, som åtföljer en
barnkammare, hade jag visserligen aldrig lidit av, ty
barnet förer något rent med sig, men nu njöt jag av
att det var borta. Och jag virade om mig
ensamheten, tystnaden, renheten. Saknaden och tomheten
höllo sig undan men lagom för att ge en grundton
av något stort, högtidligt, men behagligt smärtsamt.
Jag somnade den aftonen i känslan av att jag kommit
in i något nytt, som var ändå bättre än det förgångna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:38:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/taklsynd/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free