- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 44. Taklagsöl. Syndabocken /
43

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Taklagsöl - Sidor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TAKLAGSÖL 43

regnat, torka seglen och beslå, måla och reparera.
Nej tack, jag vill inte ha en tyrann.

Jag märkte att jag talat för luften, och hela
eftermiddagen satt hustrun fascinerad av den fatala
kuttern.

På aftonen ökade faran; sällskapet återvände efter
en utflykt i land; kulörta lyktor tändes, en kolossal
grafofon spelade upp - Le charme - kan man tänka
sig; glas och brickor skramlade, och slutligen
öppnades dans på däcket. Jag såg hur min hustru led;
kontrasten mot vår ensamhet kom henne att märka
det hon hade tråkigt. Till råga hade barnet fått höra
musiken och ville att vi skulle gå ned i stranden för
att lyssna; när hans lilla hand fattade min, var han
oemotståndlig, och jag släpades mot mitt öde. Från
strandstenarna åhörde vi en hel konsert av kända
storsångare och sångerskor; därpå följde kupletter
och monologer. Skrattsalvor från bekanta röster
verkade som minnen från förfluten tid, då jag icke
var lycklig; gammalt släkthat, blodshämnd,
nemesis-historier dök upp; jag sjönk ner i forntid, i
ungkarlslivets snusk, varietéer och krogar, nattvak, röda ögon,
dålig andedräkt, ångestsvett, förödmjukelser... Hela
det närvarande, sunda, vackra, ljuva utplånades och
jag led av att vara falsk mot henne, då jag förteg
att jag kände kutterns passagerare. Jag ville ju icke
draga olyckan över mig, och jag ansåg mig ha rätt
att tiga, när jag icke ljög. - Vi gingo till aftonbordet,
när det blivit lugnare på kuttern, men vi återfunno
icke vår trevnad; vi voro generade för våra hemliga
tankar, och något främmande hade inträtt i vårt liv.
Jag såg att hon var kvar därute med sin själ; och vid
min sida satt en kropp som började bli mig fientlig;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:38:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/taklsynd/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free