- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 44. Taklagsöl. Syndabocken /
70

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Taklagsöl - Sidor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

70 TAKLAGSÖL

eller om jag var falsk för tillfället och hyste fientliga
känslor, under det jag tvangs säga en artighet. Det
skulle hon ha känt och därför blivit ond, varpå jag
blev ond för att hon genomskådat mig. Vilket
rävspel är icke liv och umgänge! Jag trodde man
kunde och skulle ta människor på känsel; jag tyckte
om en kamrat och inbillade mig därför att han hade
sympati för mig; han var trolös naturligtvis, mottog
mina tjänster, men besvarade dem med förräderi;
det visste jag endels, men förlät honom alltjämt,
tills jag upptäckte att han skadat mig mer än någon.
Sveket röjdes av en tredje som gjorde den
anmärkningen : »Eget, att du alltid talar väl om X. och han
alltid talar illa om dig!» Det var eri överraskning,
och mina känslor började oscillera, tills de återgingo
till första sympatin, och där stannade de. Som
förklaring inbillade jag mig att jag var skyldig tjäna
honom för otack av några dunkla grunder, antingen vi
voro i släkt utan att veta det, eller där fanns någon
blodskuld i urtid, eller - vilket jag trodde mig märka
ibland - hans flyktiga likhet med min mor kom mig
att fördraga allt av honom. - I skolan hade jag
en kamrat som var lik mig, så att vi förväxlades av
lärarne; vi voro så lika att min egen morbror tog
den andre för mig. Vi följdes åt, utan att tycka
om varann; vi drogos bara till varann utan att söka
varann, ty lika skyr lika; men vi voro generade också,
hade litet att säga, och gingo undrande vem som först
skulle röja hemligheten, vars tillvaro vi anade utan
att misstänka dess art. En vacker dag dog han; jag
sörjde icke honom, men kände saknad. Bjuden på
begravningen, klädde jag mig, gick dit; men vid
klocksträngen vände jag om, generad, men icke rädd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/taklsynd/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free