- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 44. Taklagsöl. Syndabocken /
71

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Taklagsöl - Sidor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för lik. Förklara mig det den som kan! Oäkta
bröder voro vi icke, så mycket är visst. Det är en väv
alltsammans »gjord av samma tråd som våra
drömmar», eller »en saga berättad av en dåre, låter stort,
betyder litet», säger Shakespeare. Det var en period
av mitt liv då jag icke läste tidningar; då var det
intressant att höra av min omgivning hur olika de läst
samma sak. Det hade stått något om min sista resa.
Hustrun, som för tillfället var min vän, hade bara
läst lovord. Min svärmor, som hatade mig, beklagade
(med en viss njutning) att man var orättvis mot mig.
Märk väl, att de läst samma tidning. Min förman
i muséet gratulerade mig till erkännandet, ty han
behövde icke frukta mig; en kamrat i tjänsten sade öppet
att det var oanständigt skriva så, och manade mig att
stämma tidningen; min falska vän, som tyckte mina
resor värdelösa, fann artikeln i det hela rättvis, och
jag borde känna mig smickrad. Och så vidare! Då
jag sedan läste tidningen själv, fann jag ett kort
färglöst referat, som varje läsare kolorerat efter sin
subjektivitet. Sådant är det! - En vän hade under
min sjukdom i Kongo uppfört sig oförsvarligt mot
mig; narrat mig på ett värdepapper, tagit min plats
och min bostad. När jag blev frisk, beklagade jag
mig för de andra. Men alla stodo som en man mot
mig: han var en utmärkt människa; de trodde inte
det var sant; och så vände det mot mig. Jag blev
en baktalare, en otacksam lymmel, som lönade min
bäste vän på det sättet. När jag då ville försvara
mig och framlägga bevis, vägrade man taga del av
dem. Jag fick inte försvara mig! Varför? Jo,
intresset förblindade dem; de behövde den andre, men
icke mig. Det förefaller ibland som vore det ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:38:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/taklsynd/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free